01The Last Oath
Runan för Tyr, edernas gud. För att binda vargen Fenrir lade Tyr sin hand i dess gap som pant, och miste den. En ed som hölls till ett pris: ögonblicket före fallet.
Ingenting i Nox Vareks värld är dekoration. Sigillet, namnet, vandraren, kronan och varje låt bär en mening hämtad ur den gamla nordiska världen: dess runor, dess myter och dess eder.
Läs symbolernaNox Vareks sigill kan läsas som en binderuna: flera runor sammanfogade till ett enda märke, så som runristarna en gång band samman namn och önskningar. Rör vid varje del för att tända den.
Från latinets nox, natt. I den nordiska myten är Natten Nótt, som rider över himlen på hästen Hrímfaxi, och skummet från dess bett faller över jorden som dagg. Ø är det nordiska O:et. I runor blir det ᛟ Othala: arv, hem, det som de som kom före oss lägger i våra händer.
I namnet ekar två fornnordiska ord. Vargr: vargen, och den fredlöse som drivits ut ur sitt folk. Vár: gudinnan som hör varje ed och straffar dem som bryter den. En man som svor, bröt sitt ord och drevs ut: där börjar Nox Varek.
Runristarna hade inget X: de skrev det med två runor, ᚲ och ᛊ, K och S.
Gestalten Nox Varek kliver fram ur de gamla nordiska kvädena. Varje detalj i hans bild bär på en berättelse.

Oden vandrade förklädd bland människorna, huvklädd och okänd. Ett av hans namn är Grímnir: den maskerade. Ansiktet under huvan spelar ingen roll. Det han bär gör det.
I det gamla Norden svors heliga eder på en ring. Kvädet Hávamál berättar att Oden själv svor en ringed, och bröt den. Ringen hänger vid hans bröst: den sista eden bärs fortfarande.
Spjutet är Odens vapen. I Völuspá börjar världens första krig när Oden kastar sitt spjut över hären. Här står det upprätt bredvid honom, okastat.
Oden hängde nio nätter i världsträdet för att vinna runorna. Skrikande tog han upp dem, och föll. På kappan tänds runorna när gestalten träder fram, och Gebos X upprepas längs bården: kunskap som kommer med fallet.
Den tunga svarta pälsen för tankarna till úlfheðnar, sagornas vargskinnsklädda krigare, och till vargr i hans namn: vargen, den fredlöse, den som lever utanför murarna.
Varje element i omslaget och bilderna till The Fallen Crown har placerats med avsikt.

Kronan är allt vi jagar: makt, pengar, status, erkännande, den människa vi ville bli. Bland runorna på dess band lyser ᛏ Tiwaz, runan för Tyr, edernas gud.

I det gamla Norden frambars offer på altaren av sten. Kronan vilar på ett: inte buren, utan offrad. Dess trappsteg är de fyra akterna, som bestigs och stigs ned för.

De nordiska skalderna kallade guldet havets eld. Här smälter det och rinner nedför trappan: rikedom som brinner och flyter bort, priset som alltid betalas.

Rosorna är inte nordiska. De är albumets eget tecken: minnet av dem som föll och av allt som gick förlorat på vägen, vita som rimfrost på en grav.

I sagorna förde jarlen av Orkney ett korpbaner som hans mor hade vävt: seger åt hären som det ledde, död åt den som bar det. Nox Vareks baner är samma slags löfte.

Ett slott utan kung, vattenfall som ingen hör, berg under storm. Detta är Midgård efter fallet, och det sista riket är det som återstår.
Varje låt på The Fallen Crown är förseglad med en runa ur den äldre futharken, längs berättelsens väg.
Runan för Tyr, edernas gud. För att binda vargen Fenrir lade Tyr sin hand i dess gap som pant, och miste den. En ed som hölls till ett pris: ögonblicket före fallet.
Boskap, rikedom, guld. De gamla runkvädena säger att rikedom väcker strid mellan fränder. Allt han ägde blir till aska.
Nöd och umbäranden. Det fornengelska runkvädet säger att nöden tynger hjärtat, men blir till hjälp och läkedom för den som lyssnar till den i tid. Skuld som blir till ansvar.
Arv, hem, det som förfäderna lämnar efter sig. Kronan tillhör nu de döda, och han bär deras minne. Samma runa döljer sig i Ø:et i hans namn.
Människan. Runkvädet säger att varje man är kär för sina fränder, och att varje man en dag ska svika dem och återvända till jorden. Utan kronan återstår bara mannen.
Törnet, jätten, den blinda kraften. Runkvädet kallar törnet grymt mot var och en som griper om det: ett krig som sårar den som för det.
Guden, Oden, och munnen som talar visdom. Uppvaknandet: att se de makter vi satte över oss själva.
Hagel. Runkvädet kallar det det vitaste av korn: det faller från himlen, kastas av vinden och blir till vatten. Illusionerna faller, och förstörelsen blir något nytt.
Björken, ett av de första träden som återvänder efter isen. Ny växt där allt gick förlorat: inte att bygga upp det som var, utan att bygga det som kommer.
Dag. Runkvädet kallar den en källa till hopp och glädje för rik och fattig. Kronan lämnas kvar, och det blir morgon.
Över hela albumet står ᚱ Raidho, resan. Det gamla kvädet säger att ritten verkar lätt för den som sitter inomhus, och är hård på den öppna vägen.
I Völvans spådom bryter gudarna sitt ord till byggaren av Asgårds mur. Ederna trampas ned, och vägen till gudarnas undergång öppnas. Varje fall börjar med ett brutet löfte.
Oden hängde nio nätter i Yggdrasil, sårad av ett spjut, given åt sig själv. Han blickade ned, tog upp runorna och föll. För att resa sig måste han först falla.
Makternas skymning: gudarna möter sitt öde, och världen de härskade över sjunker i eld och hav. Krafterna vi satte över oss är inte eviga.
Jorden stiger åter ur havet, grön och ny. I gräset finner de överlevande de gyllene spelbrickor som gudarna en gång ägde, reliker från en förlorad ordning. De bygger inte upp den igen. De börjar om.
Nótt, Natten, och Nox i hans namn. Mörkret där fröet väntar.
Det kalla ljuset från Niflheim, isens värld, och skenet från väckta runor: klarhet efter fallet.
Rikedom, havets eld. Begäret och dess pris. Det smälter alltid.
Det vita hos rosorna och hos frosten på gravarna: de som föll och inte är glömda.
Runor ristades i sten för att orden skulle överleva dem som talade dem. Varje symbol i The Fallen Crown bär samma tanke:
Du kan inte ändra det som hände.Du kan välja vad som händer härnäst.Lyssna på The Last Oath
Välj din plattform och lyssna nu.
Nox Varek använder nordiska runor och myter i deras historiska och poetiska mening, som en del av ett gemensamt mänskligt arv, och tar avstånd från all politisk eller extremistisk användning av dessa symboler.
Källor: den poetiska Eddan (Völuspá, Hávamál, Grímnismál), Snorre Sturlassons prosaiska Edda, de fornengelska, norska och isländska runkvädena samt Orkneyinga saga.
Nya låtar, releasedatum och berättelsen bakom The Fallen Crown, direkt i din inkorg. Ingen spam, bara sagan.